|
|
 |

Recension i Norrköpings
Tidningar 2003-05-20
Människor och miljöer i tjugotalets
Marielund
1920-talets Marielund finns inte mer.
Två kontraster.
 |
 |
 |
| Värmlandsgatan mot Järven
1966... |
|
...och 2003. |
Korv-Nisse, Figge Granlund och Ler-Jocke
kallades några av de profiler som
befolkade Marielund under 1920-talet. Folke
Vallin skildrar i sin lokalhistoriska tillbakablick
en stadsdel som pulserade av liv. Det är
alltid roligt att gå på upptäcktsfärd
i barndomslandet. Att besöka platsen
där man lekte som barn, antingen det
nu var en vitsippsbacke i lantlig miljö
eller ett sjudande stadskvarter. Man känner
alltid igen något av den gamla miljön,
en och annan detalj som bevarats genom årtiondena
och slår an en sträng djupt inne
i själen. Men i vissa fall är
sådana igenkännanden helt omöjliga,
så starkt har förändringens
vindar blåst. Det gäller till
exempel den gamla förstaden Marielund
i norra delen av Norrköping. Går
man Stockholmsvägen ut från Norr
tull kommer man snart till Marielund på
vänster sida av gatan. Där ligger
Söderströms gjuteri med sina karakteristiska
låga byggnader. Och där ligger
Marielundsskolan.
Med sedan är det definitivt slut med
de gamla referenspunkterna. Allt annat är
rivet och bortsopat för alltid. En
ny och mäktig stadsdel med stora och
dominerande huskroppar från miljonprogrammets
dagar tornar upp sig över hela ytan.
Det är för all del mycket grönska
som bäddat in husen så här
i vårens tid men jag förstår
om gamla Marielundsbarn på återbesök
har svårt att uppbåda någon
återseendets glädje. Här
låg förr en stadsdel som i en
ny liten bok betecknas som något av
det unikaste som någonsin existerat
inom Norrköpings gränser. Det
är Föreningen Gamla Norrköping
som i sin publikationsserie om Norrköpings
och Norrköpingstraktens kulturhistoria
givit ut ett femton år gammalt manuskript
författat av den nyligen bortgångne
litografen Folke Vallin och redigerat av
Örjan Bergman.
Folke Vallin var född och uppvuxen
i Marielund och den skildring han gör
av sin barndomsstadsdel andas både
kärlek och minnesgodhet. Det är
1920-talet som Vallin för oss tillbaka
till, en tidpunkt då Marielund - eller
Lilla Gjuteriet som området också
kallades - upplevde sina mest livaktiga
och händelserika år. Och Folke
Vallin är en utmärkt och skarpögd
iakttagare när han tar oss med på
sin guidade tur. Det är en i högsta
grad levande stadsdel med ett pulserande
liv han förevisar. Här fanns ett
tiotal livsmedelsaffärer, fyra bagerier,
mjölk-, kött- och fiskaffär
och två tobaksaffärer - vilken
service.
Det är verkligen nyttigt och lärorikt
att bläddra igenom Folke Vallins bok.
Även om den inte går på
djupet så öppnar den många
avslöjande perspektiv på en tid
som trots allt inte är så avlägsen.
Tiobarnsfamiljer i pyttesmå omoderna
lägenheter medförde förstås
många problem men utvecklade också
samarbetsförmåga och generositet.
Vårt miljötänkande är
inte så nytt som vi gärna föreställer
oss. I Marielund och på de flesta
andra håll fanns det gott om lumpsamlare
och lumphandlare som tog till vara det mesta,
låt vara att det skedde av ekonomisk
nödvändighet och inte av miljömässiga
visioner. Här hittar vi också
upphovet till senare tiders loppmarknader.
En annan yrkeskategori som vi ideligen stöter
på i boken är åkare med
häst och stall på gården.
Folke Vallin idylliserar måhända
livet i sin barndomsstadsdel men han har
en förmåga att leta fram det
unika och tidstypiska. Inte minst skolinteriörerna
ger många exempel på detta.
Kanske var det den här sammanhållningen
som gav sådan skjuts åt idrotten
i Marielunds IF och Norrmalms IK. Det är
ganska betecknande att det var i de norra
förstäderna som den nya storklubben
Sylvia började rekrytera talanger.
Och så fanns Friska Viljor, pojkklubben
grundad 1917 med syftet att fostra pojkar
till goda kamrater. Här blomstrade
olika aktiviteter, bland annat teaterverksamhet.
Och här växte förmågor
som "Långa Calle", det vill
säga Calle Reinholdz in i nöjesvärlden
och blev kända förmågor.
På gränsen mot betydligt finare
Röda stan gick Tulegatan och där
hade smidesmästaren Gustaf Adolfsson
sin verkstad. Det var här skådespelaren
Edvin Adolphson växte upp i början
av seklet. Även han har i sin memoarbok
Edvin Adolphson berättar givit några
glimtar från livet i Norrköpings
norra förstäder.
Men Folke Vallin inventerar gårdarna
i Marielund mera i detalj och plockar fram
Korv-Nisse, Figge Granlund, Ler-Jocke och
många fler som på sin tid gav
liv åt de kvarter som nu inte längre
finns i sin ursprungliga form. Därmed
fyller han en viktig uppgift i stadens lokalhistoria.
Gunnar Henrikson
|
 |

|