|
|
 |
Recension i Folkbladet
Det tar lite över en timme att nå
Stockholm från Norrköping med
dagens X2000. 15 minuters försening
kan skapa irritation. I början av 1800-talet
tog det tre dagar att klara samma sträcka
oavsett om man reste med hjälp av skjutshästar
och vagn (med övernattning i Nyköping
och Södertälje) eller om man tog
den nyss uppfunna ångbåten,
med övernattningar i Sävsundet
och Södertälje. Den är sådana
detaljer som kryddar hela den nya boken.
Fältmätaren Jacob Fredrik Neikter
Arosenius föddes vid Gamla torget i
Norrköping 1809. Trots en del allvarliga
sjukdomar som dra bbade honom, bland annat
reumatisk feber, levde han till 1890. Som
tur för oss efterkommande Norrköpingsbor,
skrev han en skildring över sitt flackande
liv, kors och tvärs i Sveriges rike,
som ger oss en fascinerande inblick i 1800-talets
vardagsliv.
Det är fil.dr. Kerstin Sandeberg i
Föreningen Gamla Norrköping som
har redigerat dessa hittills opublicerad
manus och också gjort bildurvalet.
De mesta illustrationerna är Arosenius
egna skisser och målningar. Som fältmätare
och kartograf var förmågan att
rita och måla en absolut nödvändighet
innan kameran hade uppfunnits.
Vad som kan intressera Norrköpingsläsarna
mest är hans skildring från barndomsstaden
med omgivningar. I synnerhet Kvillingeborna
känner igen hans beskrivning om sommarvistelserna
vid Ettorp (nuvarande Ättetorp) och
hans vandringar vid Hults Bruk och Jacobsdal.
Hans far var testaren Carl Fredrik Arosenius,
så på köpet får vi
insyn i dåtidens industriella expansion
i stadens centrum. Genom hans flitiga iakttagelser
får vi också en glimt av Gusum,
Grensholm, Mem och Sävstaholm.
Från Ronneby till Lappland, från
Stockholm till norska gränsen, var
det inte många hörn och skrymslen
som undkom hans nyfikna ögon. Dåtidens
seder och bruk i mat- och logiförhållande
för en resande får färg
och liv avhans ibland humoristiska kommentarer.
Man får en känsla av att han
var lätt att ha att göra med.
Fullt så nöjd med hans närvaro
var nog inte värdinnan när han
omedvetet drog med sig rödsot till
stugan och bondfamiljens som blev smittad.
Fast hon teg diplomatiskt "ehuru båda
hennes barn under tiden fingo rödsoten,
antagligen smittade av mig, undvek hon att
nämna detta för mig ända
till dess faran var överstånden
och barnen började tillfriskna".
Arosenius fick ligga kvar en månad
eftersom hans sjukdom utvecklades till reumatisk
feber. Bättre tur hade han under koleraepidemin
som drabbade landet 1835. Arosenius och
hans skjutspojke fick sitta i karantän
innan de släpptes in i vissa städer,
till exempel Borås. Hemstaden Norrköping,
släppte in honom först när
han visade upp belägg för att
han var smittfri. Efter några dagar
i hemmet besökte han en misstänkt
kolerasjuk kollega i Åby och först
efter intyg från Åby gästgivare
att han aldrig varit i närkontakt med
den sjuke, kunde han åka hem.
Han såg mycket av historiskt och socialt
betydelse under sina resor. Göta kanals
invigning, en eldsvåda i Norrköping,
vargjakt i Småland och revolutionsliknande
kravaller i Stockholm. För att skapa
lugn i huvudstaden, räckte det med
att rikta kanoner mot pöbeln får
vi veta.
En järnvägsresa i Tyskland beskrivs
med förundran av vår evigt nyfikne
resenär. Inte så historiskt betydelsefullt
men av intresse är hans redogörelse
av strapatserna i Lappland. När han
klev ur sängen en kall dag hade hans
skor frusit fast vid golvet. Ibland fick
han bygga en koja och övernatta utomhus,
vilket inte var så rogivande då
vargarna ylade omkring kojan hela natten.
Hela boken ger en bild av en noggrann, humoristisk,
kunskapstörstande man över vilken
Norrköping kan känna sig stolt.
Kerstin Sandberg är att gratulera.
PHILIP K NELSON
|
|
|
